För människorna i kustlandet har havet och fisket alltid spelat en stor roll. Förr i tiden var detta särskilt betydelsefullt för Bohuslän under de stora sillfiskeperiodernas tid.
Av olika och omtvistade skäl återkom sillen nära kusten längre perioder, vilket gjorde det möjligt att fånga stora mängder fisk. Att förädla och sälja sill och biprodukter kom under denna tid att innebära stora möjligheter och ekonomiskt uppsving för bohuskustens samhällen.
Nu tillkommer också samhällen och orter som finns kvar idag, medan vissa samhällen, som till exempel Skioldenborg på Härnäset och Saltö överges och upphör att existera.
Perioderna med sillfiske är kända redan från medeltid men det är framförallt senare tiders sillfiske som vi känner till mest om. Dessa inföll under perioderna 1556-1589, 1747-1809, samt under perioden 1877-1906. Även under åren 1660-1680 var en stor sillfiskeperiod. Under denna tid gick varje år ofta hundratusentals tunnor saltad sill för export utomlands.
I Lysekils kommun finns många spår efter äldre fiskelägen. Flera av dessa ligger längst ut på Härnäset, men också på Saltö, på Stora Skeppsholmen utanför Lysekils stad och på Gåsö finns lämningar efter dessa närmast tillfälliga bosättningar.
Inom sillindustrin var förädling av råvaran viktig, som insaltning och kokning av sill för framställning av tranolja. Längs bohuskusten uppkom därför hundratals anläggningar för saltning och kokning av sill.
I Lysekils kommun finns många lämningar efter dessa sillsalterier och trankokerier. Ett tiotal platser med sillsalterier och trankokerier har registrerats som fasta fornlämningar i fornminnesregistret.