Det är miljö-och byggnadsnämnden som tilldelats ansvaret för den nya strandskyddslagstiftningen inom miljöbalken. De nya strandskyddsbestämmelserna gäller från och med 2009-07-01.Beslut i Fullmäktige 2009-11-26 § 144
Vad innebär strandskyddet?
Strandskyddet är ett generellt skydd och gäller på ett likartat sätt i hela landet. Bestämmelser om strandskydd finns i 7 kap. miljöbalken. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga medborgarnas tillgång till strandområden genom allemansrätten. Strandskyddet ska också bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddat område omfattar normalt 100 m från strandlinjen både på land och i vatten och gäller även för undervattensmiljön. Skyddet kan vara utökat upp till 300 m vilket förekommer längs kusterna i Lysekils kommun. Strandskyddet innebär ett förbud mot att vidta vissa åtgärder inom det skyddade området. Man får inte:- uppföra nya byggnader.
- ändra byggnader eller andra anläggningar eller utföra anordningar så att de hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas i ett område som tidigare var tillgängligt.
- gräva eller utföra förberedelser för byggnader eller anläggningar.
- utföra åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.
För att t.ex. få uppföra en ny byggnad måste man söka strandskyddsdispens. För att få dispens för en viss åtgärd krävs att det finns särskilda skäl, se nedan. Det finns vissa undantag från kravet på dispens, mer om detta och om vad man får och inte får göra inom strandskyddat område kan man läsa i Naturvårdsverkets och Boverkets handbok om strandskydd (Strandskydd - en vägledning för planering och prövning), se länk till höger.
Särskilda skäl för strandskyddsdispens
Strandskyddsdispens kan endast ges om följande förutsättningar är uppfyllda: - Det måste finnas särskilda skäl.
- Syftet med strandskyddet får inte påverkas, d.v.s. djur- och växtlivet får inte påverkas på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till strandområdet får inte försämras.
Vid prövning av dispens från strandskyddet får man som särskilda skäl endast beakta de sex särskilda skäl som anges i miljöbalken (7 kap. 18 § c): 1. Dispensen avser ett område som redan tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Mark som har tagits i anspråk utgörs ofta av en beslutad tomtplats kring ett bostadshus eller en etablerad hemfridszon. Komplementbyggnader eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad inom ett sådant område kan vara skäl för dispens. För att kunna räkna marken som ianspråktagen gäller givetvis att den tagits i anspråk lagligt. 2. Dispensen avser ett område som genom väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från strandområde.
Avskiljande exploateringar är sådana som tydligt hindrar allmänheten från att röra sig från aktuell plats till stranden. Exempel är större väg, inhägnat industriområde eller sammanhängande bebyggelse. Cykelväg, golfbana, parkering m.m. räknas inte som avskiljande exploatering. En förutsättning är också att den avskiljande effekten skapats genom mänsklig exploatering. Naturliga hinder såsom branter, sänkor och otillgänglig mark är inte skäl för dispens. 3. Dispensen avser ett område som behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Detta skäl ska tillämpas mycket restriktivt och det måste klarläggas vilket intresse den sökande har, vilken omfattningen åtgärden har och om behovet av anläggningen inte kan tillgodoses utanför det skyddade området. Särskild restriktivitet ska tillämpas i områden som är tillgängliga för allmänheten eller viktiga för växt- och djurlivet, t.ex. strandängar och tätortsnära områden. Skälet gäller en anläggning och kan inte tillämpas på t.ex. ett bostadshus. 4. Dispens behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför det strandskyddade området
.Pågående verksamhet kan vara industri, hamn eller annan verksamhet där utvidgningen inte kan ske utanför skyddat område. Det gäller endast verksamhet och kan aldrig omfatta bostadshus, inte heller t.ex. camping- eller uthyrningsstugor. 5. Dispensen avser ett område som behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området.
Kan t.ex. vara tätortsutveckling, infrastrukturanläggningar, ökad tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som utförs för frilufts-, naturvårds- eller kulturhistoriska intressen. Åtgärden ska ge långsiktiga fördelar för samhället. Om en placering utanför strandskyddat område är möjlig ska en sådan väljas. 6. Dispensen avser ett område som behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.
Ett mycket angeläget intresse innebär mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Bestämmelsen får tillämpas både vad gälle allmänna och enskilda intressen men tillämpningen ska vara särskilt restriktiv när det gäller enskilda intressen. Vem prövar strandskyddsdispenser?
Länsstyrelsen (LST) prövar dispenser som gäller större projekt som vägar, järnvägar och försvarsanläggningar. LST prövar även ärenden i områden som är skyddade enligt andra bestämmelser i 7 kap. miljöbalken. Det kan vara naturreservat, biotopskyddsområde, Natura 2000-område och djur- och växtskyddsområden. Kommunen prövar dispenser i princip i alla övriga ärenden, d.v.s. i områden som inte är skyddade enligt ovan. Ansökan om strandskyddsdispens görs på särskild blankett, se rutan Blanketter till höger. Till ansökan ska bifogas kartor, situationsritning, övriga ritningar, foto m.m. som bl.a. visar vad för åtgärd som planeras och hur aktuell plats ser ut idag.Mer information om strandskydd finns på Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets hemsidor.