Meny

Dela sidan på sociala medier

Kulturmiljöer

I Lysekils kommuns kulturminnesvårdsprogram beskrivs kulturmiljön och vad som präglat denna genom århundradena.

Här hittar du en sammanfattande beskrivning av de utvalda kulturmiljöerna. Varje beskrivning avslutas med en redogörelse av gällande skydd och en kommunal avsiktsförklaring.

Förutom de utpekade kulturmiljöerna finns ytterligare enstaka objekt och hela miljöer som speglar kommunens historia och där värdefulla lämningar eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse finns. Sådana miljöer är till exempel Gullmarsskogen och de gamla delarna av Norra Grundsund samt den vidsträckta stenbrottsmiljön runt Brattås nordöst om Norra Grundsund.

Du hittar mer information i boken "Kulturmiljöer i Lysekils kommun, historia och program för vård och bevarande".

Färlev-Skottfjället

Området sträcker sig från Färlevfjordens innersta del över den uppodlade dalgången mot Skottfjället i norr. Det karaktäriseras av jordbruk med strandängar mot Färlevfjorden och traditionellt placerad bebyggelse, som delvis är mycket ålderdomlig. Skottfjället utgjorde utmarkerna. Här finns torp och torpgrunder i ett gammalt kulturlandskap. Området är rikt på fornlämningar. På Skottfjället finns en samlad rösemiljö av fem rösen i höjdlägen. I sluttningen mot dalen finns hällristningar, flera högar och stensättningar.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande

Strandområdena omfattas av Gullmarns naturreservat. Dispens från föreskrifterna i reservatet skall prövas av Länsstyrelsen. I övrigt gäller att varje ansökan om ny bebyggelse skall prövas mot miljöbalken och de allmänna hänsynsreglerna i plan- och bygglagen. Stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid val av tomtplats, läge och byggnadsutformning.

Tveten — Ormdal (Stackhallen) — Ingalsröd

Området består av en öst- västgående dalgång med ett mjukt böljande odlingslandskap med betesängar. Den starkt meandrande Ormeå med biflöden skapar ett vackert och säreget ravinlandskap på vägen ut mot Gullmarsfjorden. I landskapet ligger äldre välbevarad jordbruksbebyggelse. Flera gravfält belägna i höjdlägen finns i anslutning till miljön.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela Ormeås dalgång omfattas av Gullmarns naturreservat. Dispens från föreskrifterna i reservatet skall prövas av Länsstyrelsen. I övrigt gäller att varje ansökan om ny bebyggelse skall prövas mot miljöbalken och de allmänna hänsynsreglerna i plan- och bygglagen. Stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid val av tomtplats, läge och byggnadsutformning.

Den heliga vägen i Brastad

Utefter den gamla byvägen mellan Tuntorp och Immestad i ett vackert och varierat jordbruksområde ligger en rik fornlämningsmiljö med unikt hällristningsområde. På berghällarna väster om vägen finns sexton hällristningsytor med ett stort urval av motiv. Själva vägen har kallats bronsålderns Via Sacra, den heliga vägen. En tidig medeltida kyrkplats ligger vid den gamla kyrkogården i vägkorsningen söder om den nya kyrkan. Runt kyrkan finns skola och lärarbostad. Området är av riksintresse för kulturminnesvården.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Området är rikt på fornlämningar som är skyddade enligt kulturminneslagen. Risken är stor för att träffa på fornlämningar vid grävning i marken. Enstaka nya bostadshus får prövas mot miljöbalken och de allmänna hänsynsreglerna
i plan- och bygglagen. Stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid val av tomtplats, läge och byggnadsutformning.

Brodalen — ett gammalt centrum

Dalgången från Brodalen mot Brofjorden och utlöparna mot Åbyfjorden utgör en tidig centralbygd av betydelse. Brofjorden har långt in i historisk tid varit segelbar ända upp till Bro. Det strategiska läget var viktigt för utvecklingen som centralbygd. Området innehåller en mängd olika lämningar från olika tider och verksamheter. Det finns ett rikt och varierat fornlämningsbestånd från sten- brons- och järnålder. På Brobergskullen ligger resterna av en kastal från 1100-talet. Bro kyrka har medeltida ursprung. Delar av området vid Brodalen är av riksintresse för kulturminnesvården.

Tre storgårdar dominerar bebyggelsehistorien, Broberg, Vese, och Röe. Vese säteri kom i Olof Strömstiernas ägo i början av 1700-talet. Röe var en befäst gård på 1400-talet och undersöks arkeologiskt av Wilhelm Berg år 1900.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Området är rikt på fornlämningar som är skyddade enligt kulturminneslagen. Risken är stor för att träffa på fornlämningar vid grävning i marken. Enstaka nya bostadshus får prövas mot miljöbalken och de allmänna hänsynsreglerna i plan- och bygglagen. Stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid val av tomtplats, läge och byggnadsutformning. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen. För bebyggelsen inom Bro Kyrkby skall övervägas att upprätta områdesbestämmelser.


Fågelviken

På Härnäset mot Åbyfjorden ligger Fågelviken. Här har stenhuggerinäringen från 1800- talets sista decennier haft ett centrum fram till 1950-talet då stenbrottsverksamheten lades ner. Miljön utgörs idag av det övergivna stenbrottet med stora mängder skrotsten och tydliga lämningar av verksamheten
samt den välbevarade bolagsbebyggelsen som ligger i dalgången mellan bergen ner mot Fågelviken. Bebyggelsen utgörs av bland annat av stenhuggarbostäder, disponentbostad, matsal och ett Folkets Hus uppfört år 1907. Härnäsets Folkets Hus är byggnadsminne.

Kommunalt ställningstagande:

Området utgör bebyggelsemiljö av stort kulturhistoriskt värde. Kompletteringar i bebyggelsen kan medges om det finns särskilda skäl. Vid förändringar i bebyggelsen skall reglerna i plan- och bygglagens 3 kapitel 10, 12 §§ tillämpas. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen. För reglering av bebyggelsen i Fågelviken skall övervägas att upprätta områdesbestämmelser eller detaljplan.

Näverkärr, Slävik, Bubacka

Ytterst på Härnäset ligger den gamla gården Näverkärr i ett välbevarat och ålderdomligt landskap. Näverkärr finns omnämnd redan på 1300-talet. I en dalgång mot norr vid Sköllbergsvik finns lämningarna av fiskeläget Skioldenborg från 1500-talets sillfiskeperiod. I norra delen av Näverkärrsdalen ligger fyra identiskt lika bostadshus uppförda som stenhuggarbostäder.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Stor del av kulturmiljön omfattas av naturreservat med särskilda föreskrifter. Strandområdena omfattas av strandskydd. För övriga delar av miljön gäller att enstaka nya bostadshus får uppföras när det finns särskilda skäl och att stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid eventuella förändringar i bebyggelsen.

Ryxöområdet

Under bronsåldern utgjorde Ryxö ö en skärningspunkt mellan olika vattenleder. Ön ligger strategiskt där Brofjorden förgrenar sig och löper in mot Trommekilen. Trommekilen var en gång en vattenled som gick tvärs över Lysehalvön mot Trälebergskile. I höjdlägena på fastlandet runt skärningspunkten finns en märklig koncentration av bronsåldersrösen. Mitt på Ryxö finns tio rösen. Rösenas placering visar tydligt sambandet mellan rösen och vattenleder. På Ryxö kan man finna rester av ett äldre kulturlandskap.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Ryxö är naturreservat med särskild skötselplan för reservatet. Rösemiljön runt Brofjorden är skyddad enligt kulturminneslagen. Delar av området ingår i Brofjordens industriområde. Strandskydd gäller för strandområdena.

Holma—Bornö

Vid Gullmarns västra strand, mitt emot Stora Bornö ligger Holma. Holma är en herrgård med en historia som sträcker sig bakåt till 1400-talet. Under 1500 och 1600-talen då gården hade sin storhetstid var Holma en av länets största gårdar.

Holma, som fortfarande brukas, ligger i ett välbevarat kulturlandskap med strandängar, åker- och betesmarker och ädellövskogsbestånd av bok, ek och ask. Till gården hör ekonomibyggnader och välbevarade f.d. lantarbetarbostäder. På odlingsmarkerna planeras att anlägga en golfbana.

På Stora Bornö uppfördes vid början av 1900- talet en hydrografisk- biologisk station för undersökningar av Gullmarns havsvatten. Viss verksamhet förekommer fortfarande på stationen.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Delar av Holma ingår i Gullmarns naturreservat med särskilda föreskrifter. Strandskydd gäller för strandområdet. Detaljplan med särskilda bevarandehänsyn upprättas för den planerade golfbanan. Länsstyrelsen har att pröva dispens från naturreservatets bestämmelser och utfärda särskilda föreskrifter för golfbanan.

Torgestad-Alsbäck

Alsbäck vid Gullmarn är en badortsmiljö från början av 1900-talet med ett f.d. badortspensionat och tidiga sommarstugor och sommarvillor i anslutning till äldre jordbruksbebyggelse. Sommarvillorna uppfördes huvudsakligen av burgna lysekilsbor. De är ofta välbevarade och goda exempel på byggnader i nationalromantisk stil.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Området ingår i sin helhet i Gullmarns naturreservat. Obebyggda delar omfattas av strandskydd. Vid prövning av bygglov skall reglerna i plan- och bygglagens 3 kapitel 10, 12 §§ tillämpas. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen. För reglering av den kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen skall övervägas om områdesbestämmelser skall upprättas.

Trakten kring Lyse kyrka

Området omfattar Lyseslättens dalgång från Trälebergskilen och norrut och den västliga dalgången vid Lyse Kyrka och de öppna hällmarkerna nordväst om kyrkan. Dalgången upptas av åkermark med inslag av betesmark. Saltängarna kring Trälebergs kile hålls öppna genom beten. Området är i sin helhet mycket fornlämningsrikt med järnåldersgravfält, rösen och hällristningar. Väster om Lyse kyrka ligger Lyse kyrkby med manhus och ladugårdar. Utefter Lysedalgångens västsida under bergets fot löper den gamla landsvägen kallad "Bergs gator" från Lyse i nordöstlig riktning mot Häggvall. Tätt intill vägen ligger Lysegårdarna på rad.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Trälebergskilen är naturreservat med särskilda skyddsbestämmelser. Fornlämningarna är skyddade enligt fornminneslagen. I denna översiktsplan liksom i tidigare översiktsplaner har föreslagits ett område där en mindre grupp av nya bostadshus kan få tillkomma efter planutredning. För övriga delar av miljön gäller att enstaka nya bostadshus får uppföras när det finns särskilda skäl och att stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid eventuella förändringar i bebyggelsen.

Stora och lilla Kornö

På öarna Stora och Lilla Kornö ligger mycket välbevarade kustsamhällen som har haft sin ekonomiska bas i fiske och fraktfart och med rötter i 1600- och 1700-talens sillfiskeperioder. Samhällenas koppling till fiske och sjöfart är mycket tydlig än idag trots att de idag inte är bebodda året runt. Bebyggelsen har behållit mycket av den kärvhet och enkelhet som livsvillkoren givit upphov till. Området är av riksintresse för kulturminnesvården.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

För Kornöarna gäller ett miljöprogram som antagits av kommunfullmäktige år 1985. För att säkerställa den kulturhistoriska miljön för framtiden skall detaljplan eller områdesbestämmelser upprättas. Naturreservat med skötselplan för obebyggda områden bör övervägas.

Saltö

På insidan av Stora Kornö ligger Saltö som är en kal klippö. Ön är obebyggd sånär som på två bostadshus. På ön finns dock en mängd lämningar efter tidigare bosättning: husgrunder, trankokeri och pirar vittnar om aktiviteter från 1500- och 1700-talens sillperioder. En del av de äldsta timrade sjöbodarna på Kornöarna samt några av stommarna i de äldsta husen i Gamlestan lär komma från Saltö. Lysekils ursprung kan därför sägas stå att finna på Saltö.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela Saltö omfattas av strandskydd. Fornlämningarna är skyddade enligt kulturminneslagen.

Lysekils stad och Stora Skeppsholmen

Tillsammans med Skeppsholmen speglar tre delområden i staden, Gamlestan, Havsbadet och centrala Lysekil tydligt de olika stegen från fångstbaserad kustbosättning till badort och till industri- och handelscentrum i regionen. Större delen av området är av riksintresse för kulturminnesvården. Stadens historia redovisas ytterligare i kapitlet "delområde Lysekil".

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Detaljplaner av skiftande ålder reglerar bebyggelsen i Lysekil. För Gamlestan gäller en aktuell detaljplan där särskilda bevarandehänsyn tas. För andra delar pågår eller skall påbörjas detaljplanearbete. För området Kyrkvik bör ny detaljplan med bevarandehänsyn upprättas. Se vidare i kapitlet "delområde Lysekil".

Gåsö

Mellan Skaftö och det öppna havet ligger ön Gåsö. Den utgörs egentligen av tre öar som numera är sammanhängande, Gåsö, Storön och Tjällsö. Storön och Tjällsö i väster består till stora delar av relativt flack så gott som obebyggd hällmark med flera djupt inskurna vikar. Här finns spår av tomtningar som är byggnadsrester från någon av sillperioderna. Samhället Gåsö ligger på öns östsida vänt mot Gåsöfjorden och Skaftö. Det var troligen ursprungligen ett fiskeläge med goda möjligheter till kombinationsjordbruk i de skyddade dalgångarna väster om samhället. Här finns ett vackert och intressant kulturlandskap. Under 1800-talet utvecklades Gåsö till en av Bohusläns ledande fraktfartsorter, vilket avspeglas i några av de stora dubbelhusen, sk. kaptenshus. Från sekelskiftet 1900 var Gåsö en välkänd badort med pensionat och badinrättning och hade ångbåtsförbindelser till Göteborg och Lysekil. Idag bebos ön nästan uteslutande sommartid.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela området med undantag av bebyggelsen omfattas av naturreservat. Skyddsföreskrifter och skötselplan finns för reservatet. Bebyggelsemiljön är av stort kulturhistoriskt värde. Detaljplan saknas. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen. Detaljplan eller områdesbestämmelser skall upprättas.

Fiskebäckskil, Östersidan

Fiskebäckskil och Östersidan är två samhällen på Skaftö skilda åt genom en djup havsvik. Viken eller "kilen" utgör en mycket god naturlig hamn för både små och större fartyg. Både Fiskebäckskil och Östersidan har sina ursprung i fisket. De äldsta bosättningarna låg utmed vattnet under bergen. Innanför sjöbodarna ligger fortfarande de minsta fiskarstugorna kvar. Under 1800-talet fick fraktfarten ett starkt fäste i Fiskebäckskil som blev ett av Bohusläns största skepparsamhällen. Fraktfarten medförde ökat välstånd och en tydlig social skiktning. De stora och påkostade kaptenshusen byggdes på höjderna ovanför samhället och på bergen åt väster. Samtidigt med den ökade fraktfartsnäringen växte badgäströrelsen fram i Fiskebäckskil.

Badhus, restaurang, societetshus och ångbåtsbrygga tillkom. Nedgången i fraktfarten och den betydande badgäströrelsen medförde att Fiskebäckskil tidigt blev ett "sommarsamhälle" med en stor utflyttning av bofasta. I de båda samhällenas äldsta delar bor endast ett fåtal bofasta kvar. Bebyggelsemiljön är dock i stort sett mycket välbevarad. Området är av riksintresse för kulturminnesvården.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela Fiskebäckskil gamla delen omfattas av detaljplan från 1987 (ingen PBLplan) med särskilda bevarandehänsyn. För den äldsta delen av Östersidan gäller en ny detaljplan där stor hänsyn tas till bevarandefrågorna. För övriga delen av Östersidan gäller en detaljplan från 1960-talet. Inga ytterligare skyddsåtgärder är aktuella.

Kristineberg

Norr om Fiskebäckskil intill Gullmarsfjorden inlopp ligger Kristinebergs marina forskningsstation. Stationen är en av de äldsta fältstationerna i landet och grundades redan 1876. Bevarade byggnader från den första tiden är vinterlaboratoriet, en tegelbyggnad från 1905 och sommarlaboratoriet, en
träbyggnad från 1880-talet. På en bergknalle ligger en byggnad i granit, en gång använd som vattentorn. Stationen har genomgått en stor förvandling genom tillkomsten av en stor forskningsbyggnad i början av 1990-talet. Söder om stationen ligger en grupp äldre bostadshus som delvis tillhört stationen.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela Kristinebergsområdet omfattas av en detaljplan från år 1992 som reglerar bebyggelsen. Inga ytterligare skyddsåtgärder är aktuella.

Skaftö, Ögården

Kulturlandskapet på norra Skaftö mellan Gullmarn och Strömmarna är småskaligt och ålderdomligt med odlingar och strandnära beteshagar omgivna av ädellövskog. Det har fram till våra dagar hållits välhävdat genom beten. Jordbruksbebyggelsen runt Stora Skaftö Gård är välbevarad, med byggnader från tidigt 1700-tal till 1800-talets mitt. Väderkvarnen på berget ovanför gården har restaurerats av hembygdföreningen. Vid Ögården i norr där landskapet öppnar sig mot en skyddad havsvik, upptas sluttningarna av välhållna betes- och odlingsmarker.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Delar av området omfattas av Gullmarns naturreservat. Strandskydd gäller för strandområdena. Dispens från föreskrifterna i reservatet skall prövas av Länsstyrelsen. För övriga delar av miljön gäller att enstaka nya bostadshus får uppföras när det finns särskilda skäl och att stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid eventuella förändringar i bebyggelsen. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen.

Grönskult

Mellan Trångsund i söder och Skabbholme leror i norr går en lång och sank dalgång genomfluten av Gunnesboån, som delat av det sydvästliga Skaftölandet till en ö. Utmed berget längs dalsidan löper den gamla landsvägen över Skaftö och i anslutning till denna ligger bebyggelsen. Vid Lilla Grönskult finns en nerlagd kvarn i tre våningar från 1920- talet intill den välbevarade mangårdsbyggnaden från 1880-talet.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Delar av miljön ingår i område som omfattas av skydd för landskapsbilden med särskilda föreskrifter för nybebyggelse. Tillstånd från föreskrifterna i det skyddade området skall prövas av Länsstyrelsen. För övriga delar av miljön gäller att enstaka nya bostadshus får uppföras när det finns särskilda skäl och att stor hänsyn skall tas till natur- och kulturmiljön vid eventuella förändringar i bebyggelsen. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen.

Hamnområdet Rågårdsvik

Skyddat av branta berg ligger fiskeläget Rågårdsvik på den södra delen av Skaftö mot Ellösefjorden. Rågårdsvik omnämndes för första gången i dokument från 1500- talet. Enligt källorna har här legat en tullstation. Bebyggelsen ligger samlad kring hamnen nedanför berget.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Rågårdsvik omfattas av en äldre detaljplan som inte är aktuell. Ny detaljplan bör arbetas fram. Denna skall utgå från ett bevarande av den kulturhistoriska miljön och de enskilda husen.

Grundsund

Grundsund är ett gammalt fiskeläge med lång och betydande fisketradition. Samhället är beläget på ömse sidor om ett trångt sund som vidgar sig i Värbofjorden i söder. Samhället har sitt ursprung i 1700- talets sillperiod. Invånarna i Grundsund levde av fiske. Mot slutet av 1800-talet ökade verksamheten med beredning av sillfångsterna och en mängd sjöbodar, magasin och salterier kom till längs stränderna. 1920 var Grundsund ett av länets största fiskelägen. Fiskets betydelse har präglat bebyggelsen som har ett annat uttryck än den i Fiskebäckskil. Husen är oftast mindre, och snickarglädjen mer sparsamt förekommande. Under senare år har stor utflyttning av bofasta ur det gamla samhället också präglat Grundsund.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Hela Grundsund, gamla delen omfattas av detaljplan från 1984 med särskilda bevarandehänsyn. Inga ytterligare skyddsåtgärder är aktuella.

Islandsberg, Jonsborg

Längst ute på Skaftös sydspets ligger Islandsberg, en bergig udde mellan Ellösefjorden och det öppna havet. Söder om Islandsberg åtskild av Skallhavet och det smala Arsundet ligger Jonsborg med ett litet jordbrukshemman och ett sommarhus som enda bebyggelse. Så sent som vid slutet av 1700-talet var Islandsbergsudden en ö med bro till Skaftö. Byn Islandsberg låg då samlad vid ett ställe som kallas Ön. De odlingsbara markerna runt om upptogs av ängs- och åkermark. En slingrande grusväg från Lönndal ut mot Islandsberg passerar genom ett lummigt kustlandskap typiskt för Bohuskustens insidor. På den gamla byplatsen ligger husen vid Ön utefter vägen. Betesmarkerna, som tidigare hävdats håller nu på att växa igen. Väster om Ön ändrar landskapet karaktär och övergår till vidsträckta, vindblåsta hällmarker mest bevuxna med ljung, kråkris och mjölon. Stengärdsgårdar vittnar om att den vidsträckta heden använts som utmarksbeten. Längst ut på udden ligger fyrplatsen med fyrboställe och fyr. Den bemannade fyren var i drift från 1880- talet till början av 1930- talet då den ersattes av automatisk fyr.

Nuvarande skydd och kommunalt ställningstagande:

Delar av Islandsberg och hela Jonsborg omfattas av strandskydd. Fråga har tidigare väckts om att upprätta naturreservat. Islandsberg är i behov av skyddsåtgärder för att hindra igenväxning. Naturreservat med skötselplan bör upprättas. Informationsmaterial skall tas fram av kommunen.